Hoppa till sökfunktionen Hoppa till innehållet

Du behöver använda en annan webbläsare. För att kunna använda våra internettjänster kan du istället använda någon av de här webbläsarna: Apple Safari, Google Chrome, Microsoft Edge eller Mozilla Firefox.

Kartläggning av hållbarhetspreferenser

EU har tagit fram ett regelverk som hjälper er att ta hänsyn till hållbarhet när ni investerar, och därför samlar vi in information om era hållbarhetspreferenser.

Med hållbarhetspreferenser avses ert val av om ni vill inkludera investeringar som tar hänsyn till de huvudsakliga negativa konsekvenserna, hållbara investeringar enligt EU:s disclosure-förordning eller investeringar enligt EU:s taxonomi i era investeringar. Vi frågar om era hållbarhetspreferenser för att kunna förse er med produkter och tjänster som uppfyller era preferenser och mål, och för att uppfylla de regulatoriska kraven för hållbar finansiering.

Våra frågor grundar sig på EU:s regelverk

EU:s disclosure-förordning (Sustainable Finance Disclosure Regulation, SFDR) kräver att finansmarknadsaktörer offentliggör information om sina finansiella produkter om de har hållbarhetsmål (artikel 9-produkter) eller främjar hållbara egenskaper (artikel 8-produkter). Artikel 9-produkter kan i princip endast investera i företag som bidrar till målet om miljömässig eller social hållbarhet. Artikel 8-produkter kan investera i företag som bidrar till målen för hållbar utveckling, men de kan också bidra till hållbarhet på andra sätt, till exempel genom att välja bort vissa sektorer eller genom att påverka beslutsfattandet i de företag som de investerar i. Andelen hållbara investeringar är i allmänhet lägre för produkter som omfattas av artikel 8 än för produkter som omfattas av artikel 9. En tillverkare av finansiella produkter är den som, utifrån SFDR:s definition av hållbara investeringar, sätter kriterier för vad som anses vara hållbart och vad som inte är det. Det innebär att det kan vara svårt att jämföra produkter. SFDR innehåller också bestämmelser om så kallade huvudsakliga negativa konsekvenser (Principal Adverse Impacts, PAI), som avser affärsverksamhetens negativa konsekvenser på omvärlden. Det kan handla om koldioxidutsläpp, skador på biologisk mångfald eller kränkningar av mänskliga rättigheter. 

Enligt EU:s taxonomiförordning ska företag redovisa vilka delar av deras verksamhet som bidrar till ett av de sex fastställda miljömålen (begränsning av och anpassning till klimatförändringar, hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, övergång till en cirkulär ekonomi, förebyggande och begränsning av föroreningar samt skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem). Den del av verksamheten som bidrar till något av dessa mål kallas miljömässigt hållbar. Uppnåendet av målet bör genomföras utan att påverka de andra målen negativt. EU:s taxonomi har ännu inte implementerats fullt ut och gäller än så länge endast vissa företag av allmänt intresse, med fler än 500 anställda. Därför är det för närvarande få produkter som deklarerar en minimiandel miljömässig hållbarhet enligt EU:s taxonomi. I framtiden kommer direktivet om hållbarhetsrapportering att utvidga EU:s taxonomi till att omfatta mindre börsnoterade företag och stora familjeägda företag.

Skillnad mellan EU:s taxonomi och SFDR 

Enkelt uttryckt sätter EU:s taxonomi standarden för miljömässigt hållbara verksamheter. SFDR fokuserar på finansiella produkter och hur de rapporterar om sin miljömässiga och sociala hållbarhetspåverkan.

Brister i hållbarhetsdata

Företag och fonder ska rapportera om sin hållbarhet. För tillfället finns det dock inte alltid tillräcklig information om alla produkters hållbarhet som vi kan beakta i portföljförvaltningen eller vid placeringsrådgivningen.